Debutantporträtt i Svensk Bokhandel – Höstens Böcker 2021.
Jag satt på uteserveringen med en rykande kopp kaffe och en croissant. Gasolvärmaren skingrade behagligt den kyliga luften. Gråsparvarna jagade runt vid mina fötter i hopp om att hitta några spröda smulor. I ögonvrån såg jag att det närmade sig en äldre man iklädd sliten kavaj, säckiga byxor, New York-keps nertryckt över de grå hårtestarna och en plastkasse i handen. Han var tunn och krokig, likt en snedblåst björk på fjället. Stegen var långsamma, som om något tyngde honom. Kanske var det livet.
När han hade passerat mitt bord stannade han till. Bara stod där och verkade fundera på något. Sedan vände han om, satte sig oinbjuden på stolen bredvid min, lutade sig fram och plirade bakom ett par buskiga ögonbryn.
»Du kan aldrig gissa vad jag har varit med om.«
Sådana figurer har jag alltid mött. Ofta lite udda typer. Män och kvinnor. Alla olika, men med det gemensamt att de har något att berätta. De har valt ut mig som lämpligt offer att lämpa över sina livsöden på. Kanske för att de vet att jag inte kan säga nej. Jag älskar ju deras berättelser. Och att skriva ner dem.
Författare. Äntligen.
